Sedan ser hon hur dom går över gatan och bara går förbi, utan att ringa 112, utan att göra nånting, bara går förbi.

Blir så arg , så otroligt arg att det gör ont i hjärtat av att människor kan vara så hjärtlösa. Nej, man kanske inte vågar ingripa. Men man vågar ringa 122 eller skrika eller hota med att släppa hunden , ja vad som helst. Jag tycker att man är skyldig att göra det.

Jag hade förmodligen inte varit så jävla tuff i en sån situation men jag hoppas för mitt liv att jag skulle göra allt för att hjälpa den utsatta.

Vila har inte en lillasyster längre och vi har inte en kattunge.

Älskade Miss Lii finns inte mera.

Miss Lii som verkligen var mer än bara en katt, charmade verkligen alla !

Så orättvist att himlen redan tagit henne. 

När hon fick sitt första krampanfall varnade veterinären oss för att vi eventuellt skulle förbereda oss för avlivning då så unga katter sällan klarar av epelepsi eller liknande. Men hon bättre på sig och veterinären hittade inget fel på henne.

I helgen fick hon flera anfall och under lördagen bestämde vi att om det skedde igen så ville vi inte se henne lida mera. 

När jag vaknade på måndag låg hon på köksbordet och efterkrampade som hon gjorde efter varje gång, hur länge hon krampat vet jag inte men då for vi in till veterinären direkt och dom sa att det var inte lätt för ett sånt litet katthjärta att orka med all smärta, då bestämde vi att hon skulle få somna in.

Veterinären lovade att hon inte skulle känna någon smärta utan bara börja andas lite fortare och sedan skulle hjärtat sluta slå.

Han gav henne sprutan, hon började andas fortare, sen fick hon en kramp, skrek rakt ut och dog sedan mitt i det.

Jag har nog aldrig känt sån smärta i hjärtat men det var bland det värsta jag varit med om, älskade Miss Lii ❤️