Svar till kommentaren i förra inlägget.

Jo, jag älskar henne. Och jag saknar henne och det gör ont att vi inte är
vänner längre. Vad som egentligen hände vet jag inte. Små saker. Antar att vi kanske
gled ifrån varandra. Inget jag ville. Vet ju inte vad hon vill men..

Men den tiden jag var med henne, var en av de bästa tiderna i mitt liv.
För med henne hade jag alltid kul, vi gjorde de knäppaste sakerna, de roligaste och de
bästa! Hon fanns alltid där, till och med mitt i natten när jag ringde, hon fick mig alltid att le.
Hon var charmig, glad, söt och världens bästa vän! Såna vänner saknar man! ♥

Vi eldade rumpan mitt i natten, vi låg kvar ute fastän det spöregnade, vi käkade morötter i
hennes "hus", vi hade våra metallica boys, vi gillade killar på samma namn, vi sställde upp för
varandra,vi gjorde inbrott i lärarrummet,vi brydde os aldrig om nån tyckte de vi gjorde varpinsamt,
vi irriterande antagligen alla andra på hela korpenskolan.
Men vi brydde oss inte för vi hade varandra.