Jag är rädd..
RIktigt rädd..
Allt är Agness fel..
Hon får mig att komma på saker som jag egentligen kanske aldrig hade vetat utan henne..
Samtidigt som jag är rädd, så känns de så himla bra, jag känner mig så glad...
The Love Of My Life
Kan de vara så att jag redan ahr träffat han?
Och hur vet jag om de är han?
Just nu känns de iaf som att jag kan vänta hela livet på att han ska komma på att han vill dela resten av sitt liv med mig.
Men sen så.. jag är 14 år.. Hur mkt säger inte de egentligen?
Egentligen är de rätt sjukt..
NEJ, nu har jag bestämt mig..NEJ,NEJ,NEJ. Inte resten av mitt liv med honom..

Fast de känns ändå...Jag gillar han mkt!
De kan nog vem som helst som känner mig intyga på...

Soulmade.. De är vad sötagness säger:**

jag känner mig som ett litet litet barn som vill springa till mamma å få ett plåster å be henne att blåsa bort de onda..
För så ont gör de..
Undra om de sitter små små gubbar runt hjärtat å trycker så att de ska göra ont?

 tänk va härligt, vakna upp varje morgon med den personen som bara man hittar på han så vill man typ hoppa omkring å skrika för att man e så glad:)